Burma i mitt hjärta!

Idag gläds jag verkligen åt Burmas folk! Enligt Svenska Burmakommitténs twitterflöde läser jag att Aung San Suu Kyis parti NLD uppges ha vunnit 41 av de totalt 45 platserna i fyllnadsvalet till parlamentet. Även om det inte innebär några maktförskjutningar är det ju helt fantastiskt!

Jag har alldeles speciella känslor för Burma. Vi bodde ju i Malaysia under Saffransrevolutionen 2007, när munkarna gjorde sin fredliga revolt som brutalt slogs ner. Och under 2007/2008 jobbade på en skola för burmesiska flyktingbarn som organiserades under UNHCR, något som påverkade mig väldigt mycket. Jag fick en sån fin relation till flera av eleverna, som många av dem hade förlorat föräldrar och syskon under flykten, upplevt traumatiska händelser. En del av dem sökte närhet hos oss lärare, och det var så lätt att ta dem till sig, de var så fulla av liv och hopp. Jag är faktiskt kompis med några av de lite äldre barnen på facebook – nu är de ju 18-19 år gamla – och vi skickar små meddelanden ibland, och jag hör med dem vad det har blivit av alla. De flesta av dem har fått komma till USA. Men det kommer ju hela tiden nya barn. För ett tag sen hörde jag av en av de andra lärarna att det hade kommit så många nya elever att de hade fått flytta till andra lokaler. Och så hade de haft så mycket problem med razzior i den gamla skolan. Burmeser har ju inte flyktingstatus i Malaysia och betraktas som illegala immigranter som kan arresteras när som helst och behandlas därefter väldigt illa i fängelser eller särskilda flyktingcenter.

Under protesterna i Burma hösten 2007 så organiserades det också demonstrationer i Kuala Lumpur. Vi bodde i samma kvarter som Burmas ambassad, så alla demonstrationer gick förbi vårt hus. Det var fredliga demonstrationer, men hispiga som de är mot alla former av protester i odemokratiska stater som Malaysia, så stängde vakterna av in och utfarten till vårt condo, och vakterna var så bekymrade för mig när jag bad dem släppa ut mig för att ta lite foton…

Så, idag tänker jag på Burmas folk, och gläds! Även om det är en mycket lång väg kvar till demokrati i Burma, så är detta ett steg i rätt riktning! Burma i mitt hjärta!

Grävde fram några gamla bilder från tillfället. Fick mig också att sakna mitt älskade Kuala Lumpur…

Lämna en kommentar