Tack och adjö

Hej bloggläsare,

mina intentioner föll inte så väl in. Jag har inte tid att fundera ut vettiga saker att säga, eller rättare sagt, de vettiga saker jag funderar på om dagarna har jag inte tid och ork att formulera i skrivna ord på kvällar och lediga stunder. Jag har ju så få lediga stunder, och de stunderna vill jag ju göra nånting annat än att hänga vid datorn.

Så jag får säga tack och adjö bloggen! Jag har funderingar på att starta ytterligare en ny blogg, men då med ett visst tema. Kanske. Håll koll på ett medium nära dig för att se om detta förverkligas. Kolla t.ex. facebook. Annars, hejdå! Det var fint att blogga och jag känner mig lite ledsen att behöva lägga ner, men ibland är det bara svårt att få till det så som man vill.

15 kg kalvkött!!

I vår frys ligger det nu 15 kg kött av kalv. Whoao!!! Har en kollega som köper kravkött från en gård i trakten, jättefint kött som hon har varit mer än nöjd med. Nyligen skulle några kalvar slaktas, men 30 kg kött är lite mycket att ta hand om tyckte hon, och frågade om någon ville dela en låda. Det ville jag ju gärna! Så ikväll var vi över och hämtade en låda så nu är halva vår lilla frys full med kött! Det ska bli så spännande att smaka på det! Och nu känns det svårt att välja…vad ska man börja med? Högrev, fransyska, rostbiff, filé, köttfärs, bog etc…

Vilken lyx va?!

Aprilväder

Idag är det härligt vårväder med ca 9 grader och strålande solsken. Det är verkligen svårt att tro att det var snökaos igår. Jag trodde knappt mina ögon när jag vaknade och kollade ut på gården. Och från himlen så föll det snö men det blåste så mycket så att det snöade från sidan. Riktigt uschligt! Och det värsta var att nioåringen skulle ha fotbollscup hela dagen…nå, enligt svenskt manér finns det inget dåligt väder, bara dåliga kläder, så han drog på sig fotbollsgrejerna, packade extrakläder och så gav han och mannen sig iväg i snökaoset. Hem kom de ett antal timmar senare, iskalla och plaskblöta. Men på det hela taget hade det varit en bra dag.

Idag var jag iväg med nioåringen på en gudstjänstsjungning med gosskören. Vi promenerade dit i solskenet och det var så njutbart. I Tegnérlunden var det så fint med blåa och vita vårblommor. April kan verkligen vara som två årstider i en.

Nu hoppas jag verkligen att våren kommer på riktigt. Jag vill ju ha sol och varmt!

Ibland händer det

Det är ju ingen nyhet att jag gillar att spela. Det är en trevlig och rolig samvaro att sitta tillsammans över ett bräde och turas om att kasta tärningar och flytta pjäser, eller vad det nu må vara som spelet går ut på.

Mina barn, främst mina söner, spelar allra helst dataspel i någon form. Det är DS, Wii, iPad, iPhone, dator som gäller. Mest gillar de att spela spel som man kan spela tillsammans med någon, oftast spelar killarna med varandra eller så spelar de mot polare på nätet (Minecraft t.ex.). Men framför Wii hakar storasyster på ibland. Och ibland, ganska sällsynt dock, så spelar jag med dem en stund. Det brukar vara omåttligt populärt! De tycker att det är kul att ha mig med, och så himla dålig är jag inte, men de tycker att det är lite kul när det inte går så bra för mig så att de får hjälpa mig…

Men jag tycker verkligen inte att det är lika kul att spela dataspel som brädspel. Barnen tycker tvärtom. Och jag tror att jag också tyckte tvärtom som barn, men det är svårt att jämföra, för då var ju dataspel så nytt och den begränsade tillgången gjorde väl att man njöt extra mycket av de stunderna. Men nu med detta överflöd…jag är kluven. Det känns inte riktigt bra att det är så mycket spelande, och samtidigt så kan jag inte låta bli att tänka att jag kanske bara är bakåtsträvande? Att jag inte förstår den nya samhällsordningen. Kanske går det att översätta mitt ”blogg+facebook+twitter” till barnens DS+dator+Wii? Fast jag vet inte ändå. Hur tänker ni, mina läsare?

Malaysia, mitt Malaysia!

En gång i tiden hade jag en blogg som hette Mitt Malaysia. Det var för att jag bodde där. Och det känns som ganska länge sen, men ändå inte, för rätt vad det är så är man där igen. Som igår, när jag läste på twitter om jordskalvet och tsunamivarningen. Jordskalvet var enligt svenska ambassaden i Kuala Lumpur kännbart även där.

Och när sånt händer så vandrar tankarna tillbaka, jag ser för mitt inre vår lägenhet, vårt condo, vår maid, vakterna, mataffären och de som jobbade där, shoppinggalleriorna, parkeringsplatserna, bilen, bilköerna, barnens skola, vår gata, motorvägarna, min skola, mina burmesbarn…det tar liksom aldrig slut! Ibland blir jag så fylld av längtan!

Jag behövde handla till middagen idag och det var som att jag automatiskt plockade åt mig kokosmjölk, ingefära, chili, och så blev det en kycklingsoppa med smak av asien till middag. Och då var jag i Malaysia igen. I doften av chili, ingefära och vitlök. Härligt!

Det är skorna som gör damen!

Min lilla prinsesstårta till treåring har en sällsam kärlek till skor. De ovan fotade fyra paren utgör en del av hennes samling. Håller intresset i sig, så har jag en Imelda Marcos inom några år! Det är så sött, för skorna är som något heligt för henne. Hon väljer med omsorg efter humör och tycke, och när hon fått dem på sig är det som att hon sträcker lite på sig, av stolthet och högtidlighet. Nästan alltid vill hon ha skor med sig till förskolan, så det ingår i morgonrutinen att välja skor, och väl på dagis tar hon på sig en viktig min och sätter på sig skorna därefter. Sen springer hon in, lycklig!

Visst minns man den där känslan av högtidlighet när man var barn och hade fått ett par fina skor? Jag känner nog förresten så fortfarande. Har jag fina skor på fötterna blir jag glad varje gång jag ser dem. Och om jag sätter ”fel” skor på mig kan jag må dåligt en hel dag! Sen är jag i och för sig ganska kräsen så skoshopping är inte min grej, jag fastnar oftast mest vid några fåtal favoriter som inte ser så läckra ut efter flitig användning. Men ändå. Skor är viktiga!

Vår söta lilla robot!

Det känns så kul! Vi har fått en robotdammsugare! Vilken bra sak! Man ser bara till att ha det undanplockat på golvet, och sen släpper man roboten lös. Och själv så lägger man fötterna på soffbordet och dricker en kopp kaffe medan roboten dammsuger golvet, mattor, under soffor och andra möbler, och har man inte stängt av mellan rummen så går den över tröskeln in i nästa rum och fortsätter där när den är klar med det första rummet. Och när den känner att den har städat klart, så går den tillbaks till sin laddare.

Igår satte vi igång den i sovrummet medan vi kollade på film. Och när jag hade städat undan efter middagen fick den göra jobbet med golvet. Och den låter inte så särskilt högt, så den stör inte direkt, men vill man inte ha den på när man är hemma kan man schemalägga den att dammsuga på dagen när man är borta. Fatta vad grymt!